Min viktresa

Läste en blogg om dennes olika bantningmetoder, så jag skrev till honom och frågade om jag fick knycka idén. Och det fick jag!  Så här ser min viktresa ut ung. Inte lätt att komma ihåg allt….

När jag var ung, eller kan man säga yngre :), så var jag liten som en liten tarm….kommer ihåg en sommar när jag gick på simskola och min simlärare kunder ta båda sina händer runt min midja och även överlappa fingrarna ganska rejält. Men sen under tonåren så kände jag mej alltid stor och fet etc. Kanske hör det till den tiden, att vara självkritisk. Men jag kommer särskilt ihåg att vi skulle göra läkar-kontroll när vi gick i årskurs 7 och att jag efter den satt ute i korridoren och grät för att jag var så fet…..då var jag 170 lång och vägde 38 kg!!! Ibland funderar jag om det inte var anorexia-varning!

Jag har iallafall tyckt att jag aldrig varit snygg nog, smal nog. När jag väntade mitt första barn, gick jag upp över 30 kg. Jag hade en enorm ångest om att jag skulle dö om jag inte åt – det här var på blodigt allvar för mej! Det gick dock över efter förlossningen. Men de där graviditetskilon gick nog aldrig bort. När jag väntade mitt andra barn, gick jag upp ”bara” 14 kg och gick nästan ner allt sammans efter förlossningen.

Efter barnafödandet slog min sjukdom till med buller och bång, min balans var lika med noll och jag hade mycket starka yrselanfall upp till 10 st / vecka.  Det här höll i sej några år…. Men det var inte om min sjukdom jag skulle skriva!

Under tiden med små barn i huset, försökte jag med alla olika medel att gå ner i vikt;

  • Djävulsdieten – vilket funkade bra i början, för jag gick ner 12 kg på 14 dagar, men efter avslutad diet gick jag upp 16 kg!!!
  • Viktväktarna – knepig metod och väldigt tråkig när man ska räkna prickar hela tiden , nej detta var inget för mej. Men visst gick jag ner – för att sen gå upp igen!
  • Soppdieten – urk för soppa idag, å så jädrans trist diet. Det kändes som det kluckade när jag gick, så mycke soppa som jag fick i mej.
  • Vegetarian – gick ju inte, när jag älskar kött/korv/fisk/fågel
  • Säkert fler metoder, även egna påhittade, men just nu kommer jag inte ihåg.

När yngsta sonen var 6-7 år, rasade min vikt radikalt och jag hade hud som hängde från magen etc. Vilket medföljde att jag fick en plastikoperation inkl. fettsugning. Det här är något jag inte rek. – hellre då LCHF och motion! Efter op. så tog det över en månad innan jag kunde ligga och sova. Fortfarande även om det numera har gått nästan 20 år sedan den op. , så har jag problem i op.ärret. Det skaver och gör ont ibland, fick även en konstgjord navel som sitter lite snett.

Sen gick jag sakta men säkert upp i vikt igen. Men det var inte förrän vi (jag och min sambo) flyttade tillbaka till norrland igen som jag började tröstäta. Ännu en tid med ätstörning, fast nu åt andra hållet. Varför kan man fråga sej. Ja, det var nog många orsaker. Bl.a. så har det under de senaste 4-5 åren varit många tragiska händelser i vår familj, jag/vi har förlorat:

  • en syster i cancer sommaren 2007 – det var för hennes skull vi flyttade upp
  • en systerson i cancer hösten 2007
  • en bror i cancer sommaren 2008
  • vår kära hund, 7 år gammal och mitt stöd i min sjukdom, då han varnade mej inför anfall etc. Död i cancer sommaren 2010
  • min styvfar i cancer 2010

Men jag började trots allt med LCHF 8 mars 2010 och har hållit mej på banan ganska bra, trots allt som hänt. Några snedsprång har det blivit, men jag har alltid kommit tillbaka.

Sommaren 2010 blev det ganska många snedsprång!

Kosten LCHF började jag med för jag hade fått kontakt med en kvinna som har samma sjukdom som jag och åt samma mediciner – idag 4-5 år efter hennes början med LCHF är hon anfallsfri och medicinfri.

Det är nog dit jag vill komma med min resa, naturligtvis vill jag även gå ner i vikt, men det är inte det preliminära!

Det är så mycket som händer med denna kost, och det är, som jag har förstått, väldigt individuellt vad som händer. Därför tycker jag det är så intressant att läsa andras bloggar, ideér, tankar och mål.

Oj, det här blev lite långt….hade kanske kunnat korta av det hela, inte ”lagt ut mej” som jag gjort! Men det här är min resa, mina erfarenheter och jag delar den gärna med mina läsare.

Annonser

2 responses to this post.

  1. Tråkigt att inte op blev lyckad…
    Och den där jävla skitsjukdomen! hatar den!
    Har tagit min mormor, min morfar och min farfar. Och just nu ligger min moster och i princip väntar på att få somna in… hjärntumör…:/
    Kram till dig!

    Svara

  2. Intressant att läsa om det du skriver. Du har verkligen varit med om mycket tråkigt, men att ändå vara så glad och positiv som du är, ja, det är beundransvärt!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: