Hemma igen

Efter en promenad på drygt 2 timmar – uppehåll, blåst, geggiga vägar, blöt  mossa……och bara sååå härligt!

Under promenaderna brukar jag gå och tänka, fundera, fantisera – det blir som en ”lisa för själen”.

Idag funderade jag över ordet fåfänga… Jag är egentligen inte fåfängd, men ändå så är jag det. Om jag står framför spegeln på morgonen och försöker fixa till mej så gott det går, är jag fåfängd då? Jag tycker inte det – jag struntar inte hur håret ser ut efter en natts sömn, jag vill ju väldigt gärna se lite pigg och fräsch ut.

Men har ni tänkt på hur styrd man blir av media. Senaste igår damp det ner ett otroligt erbjudande från en kosmetikakedja. Nyfiken som jag är så öppnade jag det. I brevet fanns små skrap”lotter” och man kunde få en guldklocka helt gratis – bara om man beställa lite annat också! Krämer för alla möjliga och omöjliga hudtyper;

  • ungdomlig hy – bara för att i möjligaste mån hålla kvar spänsten
  • torr hy – usch då, då börjar det gå utför
  • väldigt torr hy – jaha, då kanske det är kört nu då, ungdomligheten är puts väck!
  • Antirynk – sista chansen!!!
Får man inte vara som man är i fred? Måste man sträva efter ungdomligheten hela tiden? Duger jag inte längre som jag är?
Dessutom funderar jag på vad dom här krämerna innehåller egentligen! Antagligen massor med konserveringsmedel – för det är väl med konserveringsmedel som man bevara grejer?
Nu är det dags att ta fram stekpannan – här ska fixas pannkaka! Vispad grädde till såklart!

One response to this post.

  1. Du har helt rätt i det du skriver…. man måste få vara dem vi är…..

    Svara

Lämna ett svar till Annica Lundgern Avbryt svar