Posts Tagged ‘faan’

Sköna söndag

Sovmorgon idag – efter en lite orolig natt.

I torsdags var jag på hudmottagningen och tog bort en misstänkt hudförändring på hö sida  – 6 stygn. Det känns som jag legat mycket på den sidan. Kan hända var det därför som jag sovit oroligt och vaknat flera gånger.

Men vad gör väl det när man vaknar till ett strålande väder och ”ut-och-grilla-korv-tarmen” gör sig påmind till max! Fika korgen är snart packad och sen åker jag och vovven ut på nån liten tjärn och lapar i oss några liter D-vitaminer!

Jojo, jag vet…. Ska ta det försiktigt i solen och inte dra på mig mer hudförändringar.

Kameran åker med, så några bilder kommer nog till kvällen…

Jag är ju en sån person som funderar mycket, som vänder och vrider för att förhoppningsvis hitta bästa tänkbara lösningar – oavsett vad det gäller!

I morse låg jag och tänkte på hur mycket omgivningen betyder när det gäller att göra en förändring. Hur mycket stöd och pushning jag behöver för att nå mina mål och delmål.

Om omgivningen hela tiden kommer med inlägg som ”det klarar du aldrig”, ”men VARFÖR ska du ens försöka?”, ” Åh vem faan tror du att du är?” ”Nä, det är du för fet för” eller ”Nä, det är du för gammal för”..

Det tror väl  tusan det att man tappar sugen vid såna tillfällen!

Men vilken tur att jag aldrig tappar tron på att man alltid kan förändras, att man alltid kan försöka med det man vill prova…. Vilken tur att jag älskar livet och håller fast vid min optimism!

Du vet….jag är ju lite eljest!

Optimism

 

Annonser

Är det mig du kallar tant?

Häromdagen satt jag i ett väntrum på ortens lasarett och bläddrade i väntrummets tidningar  – ibland rätt färska faktiskt, men oftast hade ”bäst-före-datumet” passerat sen länge tillbaka.

Oavsett i vilken tidning man bläddrar i, så skrivs det, mer eller mindre, sida upp och sida ner där skribenten talar om för oss läsare

  • hur vi ska vara
  • hur vi ska klä
  • vad vi ska tycka och tänka etc.

Å för gud´s skull – glöm inte smörja in dig med den eller den salva, så lovar vi dyrt och heligt att du kommer att få ett evigt liv i lyx och glädje! Om inte, *så höjer man fingret lite varnande*, kommer du att fortsätta se ut som du gör idag – gammal, trött, påsar under ögonen, både brösten och magen som hänger flera centimetrar för långt ner, bra mycket längre ner än den tillåtna gränsen!!!

Kände bara att jag blev så in i helsiket förbannad…  Du tror väl inte att det är ”bara” de i 15-30 års ålder som har en evighets-press på sig att prestera nått? Hela livet ser ju ut så där – ”du måste, du måste, du måste”….annars räknas du inte, du blir inget, du ser ut som ”hej-kom-o-hjälp-mig” osv.

När faan (ursäkta uttrycket) ska det vara okej att vara normal?

Innan jag gick, kikade jag mig själv i spegeln och undrade; ”Är det mig du kallar tant?”

Knyckte stolt på nacken och satte näsan i vädret!

Va fan är det för fel på dig?

En sak är att ändra kosten och få kroppen att må bättre… Oftast känner man ett sånt  behov när det gått så långt att man mår riktigt pyton – eller hur?

Nånting händer som gör att man tar det där steget till ett förhoppningsvis bättre mående!

  • Var går din gräns?
  • Vad var det som gjorde att du tog det där steget?
  • Har dina förväntningar uppfyllts?
  • Eller har din väg varit krokig och du inte kan se klart dina framsteg?

Alla är vi olika och har olika förutsättningar (om det har jag skrivit förut) och det är rätt intressant att bli medveten om just det! Och ändå hålla på att jämför oss med varandra!!

Jag sticker inte under stolen om att jag kan bli oerhört avundsjuk på andra bloggare som skriver om sina fantastiska liv – det springer, tränar, äter otroligt gott, mår som prinsar/prinsessor och har ett humör som ligger på topp dygnet runt!! Det riktigt vältrar sig i ”det goda livet”.

Åsså ställer jag mig framför spegeln och ser på mig själv, undrar i mitt stilla sinna; ”Va fan är det för fel på dig?”…

Jag går omkring och suktar efter sånt som jag inte har, sånt som jag inte kan uppleva….

”Va fan är det för fel på mig?”

Jag kämpar med mitt liv varje dag,  jag är som en jäkla bulldozer, jag ger ju aldrig upp!!!

Är inte det livskvalité för mig?

Jag skulle enl. läkare inte orka leva som jag gör, inte ha det talet som jag har, inte utsätta mig för situationer som jag faktiskt gör, jag skulle inte ha de utbildningar jag har pga mitt handikapp…..för såna som jag skulle enligt expertisen inte klara av att leva mitt liv som jag lever!!

Åsså har jag mage att fråga mig själv : ” Va faan är det för fel på dig?”

LCHF farligt?

Då var LCHF i hetluften igen då!! Jag vet vad den här kosten gjort för mig under de snart 2 åren jag ätit enl. LCHF… Så jag tänker då fortsätta!

Dessutom retar det mig till max – att kalla LCHF för diet!!! När faan ska de fatta????

Det som är tröttande är att de som inte har insikt, verkar tro att vi formligen ”VRÄKER” i oss fett…  Så är det ju inte,

  • vi äter till dess vi känner oss mätta
  • vi äter när vi är hungriga
  • OCH det vi äter är så ren mat som vi bara kan få tag i
  • Vi skippar matprodukter som tillverkade på konstgjort vis, innehåller en massa onyttiga E-nummer, stärkelser etc. etc.

LCHF – den farliga modedieten