Sovmorgon idag – efter en lite orolig natt.
I torsdags var jag på hudmottagningen och tog bort en misstänkt hudförändring på hö sida – 6 stygn. Det känns som jag legat mycket på den sidan. Kan hända var det därför som jag sovit oroligt och vaknat flera gånger.
Men vad gör väl det när man vaknar till ett strålande väder och ”ut-och-grilla-korv-tarmen” gör sig påmind till max! Fika korgen är snart packad och sen åker jag och vovven ut på nån liten tjärn och lapar i oss några liter D-vitaminer!
Jojo, jag vet…. Ska ta det försiktigt i solen och inte dra på mig mer hudförändringar.
Kameran åker med, så några bilder kommer nog till kvällen…
Jag är ju en sån person som funderar mycket, som vänder och vrider för att förhoppningsvis hitta bästa tänkbara lösningar – oavsett vad det gäller!
I morse låg jag och tänkte på hur mycket omgivningen betyder när det gäller att göra en förändring. Hur mycket stöd och pushning jag behöver för att nå mina mål och delmål.
Om omgivningen hela tiden kommer med inlägg som ”det klarar du aldrig”, ”men VARFÖR ska du ens försöka?”, ” Åh vem faan tror du att du är?” ”Nä, det är du för fet för” eller ”Nä, det är du för gammal för”..
Det tror väl tusan det att man tappar sugen vid såna tillfällen!
Men vilken tur att jag aldrig tappar tron på att man alltid kan förändras, att man alltid kan försöka med det man vill prova…. Vilken tur att jag älskar livet och håller fast vid min optimism!
Du vet….jag är ju lite eljest!
Livsvis - en resa med LCHF och annat i livet! 