Posts Tagged ‘precis’

Livets motvindar

Det finns det gott om, precis som det finns gott om medvindar också för den delen.

Men just nu känns det tungt att traska i motvind. Kan inte sätta fingret på vad det är som gör att det känns tungt. Jag är inte den som hänger läpp alltför länge – även om det är nyttigt att ha motvind ibland. Jag brukar vara duktigt på att hitta lösningar, att pröva mig fram tills jag hittar lösningen.

Men idag känns det tungt, känner en oro i kroppen och kan inte få ordning på mina tankar riktigt.

Packat min träningsväska och ska strax åka till gymet för ett pass – förhoppningsvis mår jag bättre efteråt, när jag fått igång endorfinerna i kroppen.

Har varit rätt duktigt vad gäller maten, inte helt strikt ännu, vill ta det lite lugnt i övergången. Sist mådde jag pyton i ca 2 månader innan det vände och jag har inte det tålamodet i kroppen just nu.

Kommer dag, kommer råd!

windy_day_262735

Annonser

Ibland är det upp och ner

Har inte mått så jädrans bra idag. Kämpar dock på med LCHF.

Jag tror jag är i stort behov av peppning, jag behöver nån som tror på mig och låter mig göra saker och ting på mitt vis. Kan hända ska jag börja tro på mig själv först och främst, lita på min egen styrka….. Nåväl – kommer dag, kommer råd!

Lite fusk i morse, bara för att jag är så himla lat – eller rättare sagt bekväm. Fast det är ju inte heller riktigt sant!!!

Att äta LCHF-frukost är egentligen inga svårigheter alls, oavsett om man är morgontrött eller inte.

  • En kopp kaffe med lite kokosolja och några ostrullar (ostskivor med en klick smör på som man rullar ihop)
  • eller; lite naturell yoghurt, en näve nötter (mandel/valnötter), kanske lite linfrö etc.
  • Stekt äggröra och ½ pkt bacon

Men vad gör jag då? Jo, som gammal vana – kaffe/grädde och en macka med medwurst! Inte förkastligt, men ska jag må bättre så får jag nog skärpa till mig lite mer!

Dagen har dock bjudit på bra promenadväder. Det hann bli 2 långpromenader på sammanlagt ca 7 km – å det är ju inte fy skam precis.

Middag idag blev då iallafall garanterat LCHF – hittade recept på ugnspannkaka och det var helt okej! Inte för att jag är nå vidare förtjust i Fiberhusk, tycker det blir lite (ursäkta uttrycket) ”snorigt” resultat när man använder det!

Här hittade jag receptet!

Överlämningsmötet

Gick ungefär som väntat! Inget speciellt hände – vi liksom ”kände av” läget  och kollade vad som hänt tidigare och vad som INTE hänt etc. etc.

Det vi kom fram till var att jag ska påbörja en arbetsutredning med Af hörsel.

Det är jag oerhört tacksam för! Där arbetar personer som VET vad det innebär att vara hörselskadad, som VET vad det innebär att ha den sjukdom och det hinder som jag har!, som VET vad det innebär med en CI-operation!

Nu kan jag börja koncentrera mig på andra saker än ha denna stress/press hängande över mig att jag MÅSTE ut i arbetslivet på både gott och ont!

Blir bara så förvånad över att det sitter personer  i ett Överlämningsmöte som har sån liten kunskap om mitt handikapp! Är det verkligen meningen att jag ska känna mig trygg i dessa sammanhang?

Tur att jag uppmärksammade att jag fick ta med en valfri person som skulle fungera som mina extra öron och som stöd för mig:

Tack Karin för att du ställde upp för mig! och fanns där för att vara mitt stöd och räta ut de frågetecken som dök upp.

Tack även till Texttolkarna som gjorde det möjligt att hänga med under precis hela mötet!

Just nu är jag precis färdig – jag är skittrött och ögonen går i kors! Försökte ta en kvälls promenad med hunden…..blev inte långt precis. Så fort hon gjort ifrån sig, vände vi och gick hem!

 

Att hänga ut sitt liv?

Visst är det väl lite så – att man ”hänger” ut sina innersta tankar, sitt liv och sina nära och kära när man bloggar? Det är på både gott och ont.

Beroende på hur det tas emot av läsaren? För mig känns det viktigt att kunna, att våga skriva av sig emellanåt – att skriva ner sina tankar, få lite feedback etc. Det är så jag tacklar mina mot- och medgångar.

Precis just det! är på både gott och ont!

Sedan vi flyttade upp till norrlands inland (6 år sedan) har det varit många tunga stunder; jag har förlorat min syster, min bror, min systerson, min styvfar, våran älskade hund….och alla dessa i den hemska sjukdomen cancer! Några vänner och bekanta har också gått bort – så det har blivit alldeles för många begravningar på så kort tid!

Många gånger har det känts som om jag inte hunnit hämta andan förrän nästa sorg ramlat över en.

I mitten av februari blev min sambon akut inlagd på lasarettet efter en lång tid med nedsatt allmäntillstånd – känningar i hjärtat, ingen ork, kunde inte andas ordentlig och kroppen samlade på sig väldigt mycket vätska = grav hjärtsvikt, hjärtflimmer och sedermera en stroke!

Genomgick en hjärtkonvertering ,  som gick bra. Men vägen tillbaka är ändå lång och krokig och vissa säger att det kan ta så lång tid som upp till 2 år!

Jag känner bara att jag är sååå orolig att det ska tillstöta något mer, ytterligare etc. Ibland funderar jag på om jag kan vara för ”hönsig”?

Kan man bry sig om för mycket?

Vi har båda slutat röka – sambon när han åkte in på lasarettet och jag några veckor före! Det har gått väldigt bra, över förväntan. Enda nackdelen är vikten som smyger sig på – samtidigt som ork och engagemang inte infinner sig för att mota bort detta just nu! Men;  So What! Det viktigaste först  – eller hur?

Själv är jag sämre i min sjukdom (Mb Menieres) och min läkare vill sjukskriva mig heltid, vilket Försäkringskassan inte går med på – utan tycker att jag ska ut i arbetslivet. Som ”pricken över..” så har FK nolltaxerat mig och vi kommer att ha ett möte nu på onsdag – ett så kallade ”Överlämningsmöte” med Arbetsförmedlingen.

Sedan några år tillbaka har jag även gjort en årlig utredning som kandidat för Cochlea Implantat – och den 25 april blev jag godkänd!

Knepigt att skriva så, men jag har kommit till den punkten när min hörsel är så pass dålig att nu är dags! Med blandade känslor har jag tackat jag till operationen!

Det innebär att jag kommer att vara helt döv i ca 5 veckor, innan de kopplar på processorn som ska hjälpa mig att höra igen. Efter det kommer det att bli en besvärlig och säkerligen jobbig tid, när jag ska lära mig att höra igen. Vanligt är att man hör via ljudvågor (som nu, men hjälp av förstärkare = hörapparat), efter op. blir det att höra via elektriska impulser. Jag vet själv inte riktigt vad det innebär – det blir en spännande och jobbigt tid bara!  Jag kommer att blogga en hel del om detta skulle jag kunna tänka mig – att skriva av mig mina tankar och känslor omkring detta.

Idag undrar jag hur jag ska orka? Hur ska min omgivning orka?

Det blev lite långt inlägg idag! Jag får fortsätta senare!

Ber om ursäkt till alla bloggare som jag tidigare följt – just nu orkar jag inte så mycket mer än försöka hålla mig på fötterna, fötterna ner och huvudet upp så att säga!

Lägger in en vårbild som jag fotade från fönstret igår…. trist! Men behövligt, för det är kanske som de säger; ”Den nya snön ska ta bort den gamla”!

Vad händer (i) med livet?

Här jagas det förtvivlat efter hälsa och skönhet… Vi ska inte bara se unga och fräscha ut – vi ska må så jäkla bra i både kroppen och själen.

Oavsett vilken tidning du köper, oavsett vilket program du ser – så skapas det allt som oftast ett behov att förändra nånting hos oss själva. På nått sätt så känns det som om vi pressas att prestera mer, bättre, snabbare…

Det duger inte längre att vara dig själv! Du har inte tillåtelse att vara nöjd med dig själv!

Vem sätter dessa gränser?  Vem bestämmer målet och vem bestämmer färden dit?

Jo JAG och ingen annan!!!

Ska det vara så jäkla svårt att vara nöjd med sig själv!

Att viga sitt liv till att jaga något bättre, ska det verkligen vara nödvändigt? Då hinner jag inte leva! Då hinner jag inte njuta av dagen, av timmarna, av NUET!

Jag är;

  • i mitten av livet ungefär,
  • jag har mina extra kilon,
  • min hy börjar rynka sig
  • det hänger och slänger lite här och där
  • konditionen är inte på topp precis
  • jag är trött och stel mest hela dagen

MEN! Mitt motto är ”LEV OCH LÅT LEVA

Passa på att njuta av livet – det kommer inte tillbaka! Tillåt dig själv att stanna upp och känna verklig tacksamhet över livet!

Riktigt kass

Snart 2 år med denna kost och aldrig varit förkyld eller magsjuk – men igår slog det till!

Tidiga söndagmorgon slog det till och sen var jag precis däckad hela dagen igår. Innan kvällen fick jag i mig lite vatten, blåbärssoppa och turkisk yoghurt.

Idag har det blivit kaffe och grädde – dock bara en kopp.

Pratade med ena sonen som gav tips om vätskeersättning – men om man ska blanda den själv, vad blandar man då? När jag googlat på vätskeersättning, så står det i recepten kokat vatten, socker och salt!!!

Fruktsocker är inte bra det heller!!! Men hur gör man då som LCHF:are? Nån som vet?

Idag blir en återhämtningsdag, idag blir det till att pyssla om mig själv och ta det lungt – orkar inte något annat precis!

Rostat bröd

Det är precis vad jag längtar efter just nu…. Jag kan riktigt känna känslan – att sätta tänderna i en varm rostad smörgås, där smöret smält och osten känns mjuk!

Men är man LCHF:are så är man! Då får man hitta på nått annat än att smälla i sig en massa kolhydrater! Det är mitt val och det är precis det så här jag vill ha det!

Men det finns alltid lösningar – även om det kostar på ibland.

I LCHF-butiken finns en del lösning, men för att köpa hem ingredienser för att baka en franska för att kunna rosta sig en smörgås skulle gå på nästan 400 kr!!!! Det är det inte värt.

Så jag kikade in hos Carbzone – där finns en hel del att handla för en hungrig gumma. Så det lutar nog åt färdigbakat bröd därifrån, även om det också kostar på lite….

Nåväl….nån gång ska jag handla på mig lite grejer för att baka, men det får jag nog skjuta på framtiden ett tag!

p.s. Upptäckte precis att från Carbzone´s hemsida, kan man leta återförsäljare. Där hittade jag några såna med inom en radie på 10 mil! Det ni…. Nu ska vi åka handla bröd – för vad är väl en resa på 10 mil för en norrlänning 😉